emmaemilia

Längesen jag skrev något långt men här kommer det. Igår när jag låg och bläddrade igenom H&M's vår katalog kände jag deppen smyga sig på. Jag vill också vara snygg och smal, (okej jag är ganska smal nu med mina 55 kilo men inte i närheten vältränad) och ha en egen stil, snygga kläder och skor. Själv traskar jag runt i 2006 köp av sommar skor som ni kanske förstår är väldigt nötta. Mina kläder är inte stilrena och jag har egentligen inga jag känner mig fräsch i. Men om jag bara hade tid, ork och pengar hade jag inte gått runt i mina nu förstora jeans som blir gällevare häng på och urtvättade tröjor som räcker till naveln eller är alldeles för stora. Jag hade hellre inte flätat mitt okammade hår i risiga flätor utan kanske givit det några minuters vård och omsorg. Kanske till och med uppsökt en frisör 1 gång i månaden. Jag hade haft dyrt smink och inte det billigaste märket på mascaran. Jag hade frossat i accecoarer. Jag har rätt många men det är bara så 2005. Läste överst på en sida av storlekarna 46-56 - Just be you! Varför får då bara de mulliga modellrna pryda 10% av tidningens inehåll?
Jag har i allafall ett jobb där jag inte behöver vara snyggt klädd, idag hade jag en arbetsrock i storlek large som såg ut som en klänning. Men får ändå höra att jag är vacker och "gullet" gullig alltså. Men imorse steg jag faktiskt upp lite tidigare och lyxade på med en make-up, kände mig redan 3 ggr piggare och lite sötare.

Efter jag tittat klart i tidningen så fick jag ett infall av att dra ut alla kläder ur garderoben och slänga det jag tycker är fult. Men det gick över efter ett tag, gick istället för att borsta tänderna och fick då bli varse att lingonveckan just tagit sin start. Inte konstigt att jag är på så dåligt humör tänkte jag då. Tror faktiskt ändå att jag ska ta tag i det där med garderoben och när min lön kommer ska jag åka in till Umeå och köpa något fint åt mig själv. Det är jag värd. Men det är ju det, OM det blir några pengar över.. förra lönen hann jag glädjas åt i ungefär ett dygn innan jag var nere på några hundralappar igen efter att räkningarna var betalda. Men denna månad blir nog bättre. Jag jobbar och sliter och känner mig sliten. Kanske därför jag är nära till tårar varje kväll.. för att jag är trött alltså. Så ikväll ska jag tillåta min kropp att somna tidigt. Jag SKA.

Nu till dagens orosmoment. När jag kom hem såg jag att Emilia hade en stor blå bula i pannan och skrapsår i pannan och på kinden. Hon hade ramlat på dagis med huvudet i asfalten när hon skulle ställa sig upp från att ha suttit. Det gjorde så ont i mitt modershjärta att det kändes som jag skulle börja gråta. Okej, alla barn ramlar när de börjat gå, men det såg så hemskt ut, säket värre än det är. Eftersom jag jobbade till 16.30 var det inte jag som hämtade henne på dagis så ringde jag runt till dagis fröknar och villa ha full info om vad som hänt. Fick min info och blev lite lugnare.. mamma lugnade mig också. Blev rädd för hjärnskakning och allt vad det kan vara, hönsmamma som jag är. Hon ville inte äta middag för hon var alldeles för trött och jag började inbilla mig att det var pga fallet. Jag är inte löjlig men det är mitt första barn, klart att jag har rätt att bli orolig. Hon är ju mitt allt min lilla älskling. Ska jobba 16.30 imorrn istället för 7-12 som det var tänkt. Pengar är inte allt här i världen men ändå så viktiga. Allt jag skrev om i början är egentligen inte viktiga.. men på ett sätt viktiga för att må lite bättre.

Tack för denna gång!