Förlossnings berättelse
Vaknar rätt tidigt på fredag morgon den 10 april - Långfredagen av värkar. Kliver upp och börjar klocka dem. Är cirka 6-8 min emellan. Men kring 12 tiden avtar dom och kommer mer sällan. Bestämmer mig för att ta ett bad för att se om de sätter igång igen, vilket det gör.. vid 14 tiden har jag regelbundna värkar med cirka 5 minuters mellan rum. Yrar på här hemma med att packa bb väskan, en väska som Emilia ska ha med sig osv. Ringer till Marcus och säger att det är nog dags att komma hem. kl 15.00 lämnar vi Emilia hos farmor & farfar för att sedan åka in mot umeå. Stannar av på lilla skafferiet och inhandlar lite (några) chokladkakor som jag smäller i mig på vägen in. Värkarna kommer tätare då vi sitter i bilen in och jag messar med Lina som också är på väg till förlossningen =P men dom till lycksele.
Vi är inne på förlossningen kl 16.00 och å sätter dom ctg. Kl 17.00 kollar en barnmorske student från belgien hur mycket jag är öppen. Hade sagt till Marcus innan att säger dom att jag är öppen 3 cm börj jag på grin. För jag minns hur lång tid det tog med Emilia att öppna mig 10 cm.
Well, hon pratar engelska och jag var ingen king på det språket med värkar kan jag lova =P men hon konstaterar iaf att jag är öppen 3 cm, åhh nej tänker jag detta kommer bli utdraget. Hon säger att vi kan fara ut på stan och promenera och kanske äta lite. Vi var vrålhungriga så det passade ju bra. Frågar henne hur lång tid hon trodde det skulle ta och hon sa att det var så olika kunde ta några timmar.
Vi åker upp på Mc Donald's på ersboda och köper mat på drive in. Åker sedan till Marcus kusin Mårten på haga och äter där. Men nu börjar det göra riktigt ont.. Jag står och skriker mellan tuggorna av min mc feast, dunkar näven i bänkskivan och Mårten ser minst sagt förskräckt ut. Klockan är nu strax efter kl 18.00 och jag känner ett normt tryck nedåt. Känns även som fostervatten börja rinna ut. Skriker till Marcus att nu måste vi åka in.. han försöker snabbt äta upp sin mat men han får ta med den i bilen. Jag kan inte sitta still i bilen så jag ålar mig fram och tillbaka i sätet. Rödljusen känns som en evighet och jag skriker åt Marcus att gasa!!! Kommer till en punkt då jag vill börja krysta, men Marcus säger åt mig att andas. Jag ber Marcus att köra ända fram till dörren för här har vi minsann inte tid att hitta parkering. Ringer på dörren till förlossningen och det känns som flera minuter passerar innan någon kommer och låser upp. Jag skriker och viker mig dubbel.
En underbar uska vid namn Margareta kommer och tar emot mig och snabbt kommer en barnmorska och jag får ett rum. I korridoren möter vi den unga belgiskan som sa vi kunde fara ut. Hon står bara och gapar. Jag for ju nyss därifrån.. Dom hjälper mig av med kläderna och lägger mig på sängen, barnmorksna kollar och jag är då öppen 7 cm. Dom ger mig lustgasmasken och är sedan på väg ut, Men vad gör ni säger jag.. ska ni gå nu?? Får till svar att dom bara är utanför och att jag ska ringa på klockan. Hon hämtar en piggelin till mig och jag tänker att ni fattar ju ingenting jag ska ju föda barn nu. Marcus matar mig med piggelinen, för jag orkar inte ens öppna ögonen, är i stort sett okontaktbar och det enda jag frågar är vilket håll som är rätt på masken.
Det går några minuter och sen kommer en läkarstudent och börja fråga mig frågor om när värkarna startade, jag bara skriker att hon ska hämta någon för nu ska jag börja krysta, var inte riktigt rätt tillfälle för frågestund. Barnmorskan och undersköterskan kommer in och dom klipper upp nätbyxorna och huvudet är redan på väg ut, snabbt sätter dom band runt min arm och 3 krystvärkar senare hör jag skrik, får upp bebisen på magen och jag börjar gråta. Visst är det en tjej säger jag till Marcus, jag kände det på mig och visst var det det =)
Hon hade brottom ut vår lilla prinsessa. Kl 18.48 föddes hon, 3210 gram och 48 cm. Helt perfekt och alldeles underbar =D
Minns att jag vid ett tillfälle under värkarna tänkte att jag ska aldrig mera föda barn, men i efterhand så känner jag att fort vare ju gjort och det gick ju så bra. Kan nog tänka mig att göra om det en gång eller två eller tre =P För det finns väl ingen mer underbar känsla än att få upp sitt barn på bröstet efter sådan lång väntan och sådan intensiv smärta. Jag grät länge av lycka. Var hur pigg som helst eftråt. Sprack ingenting heller. Toppen förlossning och toppen personal. Äntligen har lillasyster kommit =D
Första mötet, välkommen till världen älskling <3
Vi är inne på förlossningen kl 16.00 och å sätter dom ctg. Kl 17.00 kollar en barnmorske student från belgien hur mycket jag är öppen. Hade sagt till Marcus innan att säger dom att jag är öppen 3 cm börj jag på grin. För jag minns hur lång tid det tog med Emilia att öppna mig 10 cm.
Well, hon pratar engelska och jag var ingen king på det språket med värkar kan jag lova =P men hon konstaterar iaf att jag är öppen 3 cm, åhh nej tänker jag detta kommer bli utdraget. Hon säger att vi kan fara ut på stan och promenera och kanske äta lite. Vi var vrålhungriga så det passade ju bra. Frågar henne hur lång tid hon trodde det skulle ta och hon sa att det var så olika kunde ta några timmar.
Vi åker upp på Mc Donald's på ersboda och köper mat på drive in. Åker sedan till Marcus kusin Mårten på haga och äter där. Men nu börjar det göra riktigt ont.. Jag står och skriker mellan tuggorna av min mc feast, dunkar näven i bänkskivan och Mårten ser minst sagt förskräckt ut. Klockan är nu strax efter kl 18.00 och jag känner ett normt tryck nedåt. Känns även som fostervatten börja rinna ut. Skriker till Marcus att nu måste vi åka in.. han försöker snabbt äta upp sin mat men han får ta med den i bilen. Jag kan inte sitta still i bilen så jag ålar mig fram och tillbaka i sätet. Rödljusen känns som en evighet och jag skriker åt Marcus att gasa!!! Kommer till en punkt då jag vill börja krysta, men Marcus säger åt mig att andas. Jag ber Marcus att köra ända fram till dörren för här har vi minsann inte tid att hitta parkering. Ringer på dörren till förlossningen och det känns som flera minuter passerar innan någon kommer och låser upp. Jag skriker och viker mig dubbel.
En underbar uska vid namn Margareta kommer och tar emot mig och snabbt kommer en barnmorska och jag får ett rum. I korridoren möter vi den unga belgiskan som sa vi kunde fara ut. Hon står bara och gapar. Jag for ju nyss därifrån.. Dom hjälper mig av med kläderna och lägger mig på sängen, barnmorksna kollar och jag är då öppen 7 cm. Dom ger mig lustgasmasken och är sedan på väg ut, Men vad gör ni säger jag.. ska ni gå nu?? Får till svar att dom bara är utanför och att jag ska ringa på klockan. Hon hämtar en piggelin till mig och jag tänker att ni fattar ju ingenting jag ska ju föda barn nu. Marcus matar mig med piggelinen, för jag orkar inte ens öppna ögonen, är i stort sett okontaktbar och det enda jag frågar är vilket håll som är rätt på masken.
Det går några minuter och sen kommer en läkarstudent och börja fråga mig frågor om när värkarna startade, jag bara skriker att hon ska hämta någon för nu ska jag börja krysta, var inte riktigt rätt tillfälle för frågestund. Barnmorskan och undersköterskan kommer in och dom klipper upp nätbyxorna och huvudet är redan på väg ut, snabbt sätter dom band runt min arm och 3 krystvärkar senare hör jag skrik, får upp bebisen på magen och jag börjar gråta. Visst är det en tjej säger jag till Marcus, jag kände det på mig och visst var det det =)
Hon hade brottom ut vår lilla prinsessa. Kl 18.48 föddes hon, 3210 gram och 48 cm. Helt perfekt och alldeles underbar =D
Minns att jag vid ett tillfälle under värkarna tänkte att jag ska aldrig mera föda barn, men i efterhand så känner jag att fort vare ju gjort och det gick ju så bra. Kan nog tänka mig att göra om det en gång eller två eller tre =P För det finns väl ingen mer underbar känsla än att få upp sitt barn på bröstet efter sådan lång väntan och sådan intensiv smärta. Jag grät länge av lycka. Var hur pigg som helst eftråt. Sprack ingenting heller. Toppen förlossning och toppen personal. Äntligen har lillasyster kommit =D
Första mötet, välkommen till världen älskling <3
Kommentarer
Postat av: Idamari
Jag började nästan gråta själv. Har läst din blogg regelbundet och minns hur jag läste om att du var gravid och tyckte det var nyss fast ändå evigheter sedan. Förstår att det måste vara en underbar känsla och det får mig i alla fall att längta lite tills jag får vara med om det. Ha det bra!
Postat av: Charlotte
Så fantastiskt, blev helt tårögd! Längtar också efter att få ha den känslan :)kram
Postat av: Lina
Underbart! Nästa gång blir det typ att åka in direkt du får en värk =P
Jag var så orolig att du skulle föda i bilen.. men det var väl inte långt ifrån haha! Längtar till imorgon! =)
Postat av: annah
åh så härlig berättelse!
Postat av: Hanna
Grattis :)
Postat av: Linda
Gud så fint.. Jag vill också gråta länge av lycka :P
Trackback
